Det var länge sedan jag skrev här nu. Det var länge sedan jag hade anledning att göra det. Det får man väl tyda som att det var länge sedan jag hade tid att fundera. Det måste vara något med sena nätter. Det är alltid då tankarna dyker upp.
Den 16 november 2009 började mitt liv som det ser ut idag. Sedan dess har jag skrivit en handfull gånger här. Funderat har jag dock gjort ganska mycket. Men att fundera tillsammans med någon ger så mycket mer än att göra det själv. Jag svamlar på som vanligt helt osammanhängande, men det finns någon där som kan knyta ihop, ge mig impulser att göra nya utsvävningar och att se mig själv utifrån.
Att tänka fritt. Kan man det? Jag skulle säga nej på den frågan, men man kan kanske tänka friare. Hur kommer man dit? Genom att få mer kunskap eller ska man vara helt blank. Börja fundera runt något som man inte vet något om känns som en omöjlighet, men så fort du läser eller på annat sätt tar till dig fakta eller åsikter så färgas det av omvärlden och din egna historia.
Det är obehagligt att tänka ibland. Jag försöker ofta övertala eller lura mig själv att tänka på ett sätt för att slippa ta reda på hur det egentligen är. Så är det ofta med känslor. Jag vill inte veta vad jag egentligen känner. Tänk om det är "fel".
Att känna kan väl aldrig vara fel. Jag måste tillåta mig själv att känna det jag känner utan att skämmas eller tycka det är fel. Det måste vara rätt att tycka om någon eller inte till exempel. Frågan man ska ställa sig är kanske inte om det man känner är "rätt" eller "fel" utan vad man känner och varför. Sökandet efter svaret på varför kan nog få en att förstå mycket om en själv.
Nu ska jag gå och sova och fundera på vad jag känner och varför jag känner som jag gör.
