Tjejer med självförtroende

Det är tragiskt och till viss del intressant hur dåligt självförtroende tjejer i allmänhet har. Söta och smarta tjejer som har hela världen framför sig, men inte vågar av rädsla för att misslyckas eller göra bort sig. Den här hemska synen på sig själv att man inte duger till något följs av en massa fysiska och psykiska komplex och problem. Själv har jag åkt dit på de mest klassiska tror jag. Jag tycker att jag är fet och ful, därför vill ingen vara med mig. Dessutom tycker de att jag är jobbig.
Jag vet ju på något plan att det inte är så, men det sitter så hårt i mig att jag aldrig någonsin känt mig som en självklar del av en gemenskap.
Varför är det så att man inte ska kunna leva sitt liv utan att oroa sig över en massa saker som inte spelar någon roll, saker som inte ens är sanna. Man tittar sig i spegeln och så var den dagen förstörd. Någon säger något till en som man inte fattar och så var den nattsömnen borta.
Många tjejer gör nog som jag. Gömmer blygheten och osäkerheten för allmänheten och visar bara upp den där tjejen som alltid är glad och pratar med alla. De flesta i min närhet skulle nog undra vem jag pratar om de visste om alla konstigheter jag har för mig. Att jag lider av en ganska jobbig social fobi och tycker att prata i telefon är det läskigaste som finns. Att träffa nya människor är bland det jävligaste jag vet. Vilket första intryck jag ger som person gör mig skräckslagen för jag " vet" ju att alla ogillar mig.
Mina konstigheter har aldrig fått någon konstigt fysiskt symtom. Jag mår verkligen dåligt av att se tjejer som inte äter, tränar sjukligt hårt eller vad de nu kan ha för sig för att duga.
Jag undrar om inte många är i stort behov av bekräftelse från det motsatta könet. Jag upplever ibland att allt man gör handlar på något sätt om att visa att man duger åt dem, för är man inte snygg och underbar i killarnas ögon, vad har man då för anledning att vara det? För mig har dessa mindervärdeskomplex tagit sig i uttryck på ett antal olika sätt. Jag har i alla år försökt hävda mig på killarnas planhalva. Fotboll, matte, fysik, baggy jeans, öl och så vidare har gjort till mina i den grad att jag nu läser en svår teknisk utbildning. Jag har alltid velat göra det som killarna gör för då är man bra, men jag har aldrig riktigt trott att jag är sådär bra och fastnat någonstans halvvägs.
Vissa tjejer blir nog sådana som de tror att killarna vill att de ska vara, men det har aldrig varit min grej. Jag vill nog mer bli accepterad som en jämlike och därför är typiska "killgrejer" min grej. Jag önskar att man kunde slänga av hela den där könstämpeln som finns djup inbränd i de flesta relationer jag har till människor.
Nu har jag slängt fingrar tillräckligt för i natt och ska sova!