Göra karriär?

Jaha, då är man snart klar här på KTH. Eller nja, det är ju i alla fall ett år kvar, men dags att börja tänka på refrängen som det så vackert heter. Dags att på riktigt börja ställa sig frågan, vad händer sen? Jag ser så många duktiga fysiker som går ut ch får intressanta jobb som de verkar trivas med. Sen klättrar de lite på stegen, cashar in en lite högre lön och verkar allmänt nöjda med livet. Efter ett tag kanske de byter jobb och får det ännu bättre. Med tiden blir de bättre och bättre på det de håller på med och med det mer och mer eftertraktade och oersättliga.
Jaha, så det är det som händer sen tänker jag. Göra karriär. Vill jag det?
I min dröm om framtiden ingår det ett par hästar, en stor köksträdgård, ett koppel med ungar, men också ständigt nya påhitt. Jag vill inte fastna. Jag vill pröva på allt. Jag vill kunna säga en dag att idag vill jag bli, ja vad som helst. Det känns som att livet är lite för kort för att fastna på en sak. Jag vill hinna lära mig så mycket jag bara orkar.
Helt plötsligt känns det där att vara lyckad inför andra inte så viktigt längre. Jag kanske inte är dämd att vara IT-konsult och för alltid gå runt i dräkt? Den som är mest fri är väl inte den som tjänar mest pengar, utan den som har möjlighet att göra det den vill?

Ett par hästar eller acceptans?