Idag kommer de och hämtar vår soffa. Vår soffa där vi kysstes för första gången. Nu känner jag ett visst vemod mot att lämna bort denna slitna, blekta och fläckiga ögonsten. Vad är det med saker? Varför får de ett sånt värde? Saker har inte själ. Man har dem av en praktisk eller estetisk anledning. Möbler är till för att göra sitt hem till ett riktigt hem. Ingenting av det vi har kommer försvinna när soffan flyttar. Vi kommer kunna mysa i en härlig ny skinnsoffa som jag ska köpa massa härliga kuddar till. Ändå känns det vemodigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar